Under 1840-talet flyttade Vänerns Seglationsstyrelse en flygelbyggnad från Värmlandsnäs till Aspholmen, huvudsakligen som boning för en 'prickhållare'. I huset fanns även en stor sal där man kunde härbärgera besättning från fartyg som förlist i omkringliggande farvattnen.

Under slutet av 1800-talet då Aspholmen och resten av Lurö skärgård blomstrade fanns här även en skola för skärgårdens barn. Aspholmen fungerade också som lotsstation. I Vänerns skärgårdar fanns mängder av grund och trånga passager, varför lots var nödvändigt. På ön mönstrade lots från Värmlandsnäs på för att hjälpa fartyg i dessa farvatten.

I början av 1900-talet fanns på Aspholmen även en lastbrygga med upplag för kol, vilken användes av dåtidens ångbåtar. Aspholmen var ett centrum i Lurö skärgård. Ankarplatser och bryggor runt Aspholmen var flitigt använda av både fraktskutor och ångfartyg. Det var inte ovanligt att ett tjugotal fartyg sökte skydd och väntade på lämpliga vindar där. Ångbåtsbryggan på ön trafikerades av både frakt- och passagerarfartyg på Vänern.

På Aspholmen fanns ingen jord att bruka, de som bodde där livnärde sig som fyrvaktare, tillsynsmän eller fiskare. På ön fanns heller ingen vegetation, vilket du kan se på den svartvita bilden längst ned på sidan.